KNOSSE

The reason why I don't give up? The answer is the music.

Anna är verkligen proffs på att få mig på bra humör, ett leende och jag är nöjd.
Du betyder sjukt mycket för mig, jag hoppas att du vet det. Alla borde ha någon som dig.

Efter 10 års hård träning med dansen har jag nu bestämt mig för att ta ett uppehåll, mycket för att jag är skadad. Att ha muskelinflammation i magen, i ryggen och i ljumskarna är inte det roligaste att uppleva kan jag meddela. Det stoppar allt, sätter sig som en vägg mellan mig och dansen. Sätter sig som en eldsvåda mellan mig och det jag en gång levde för. Jag tänkte avsluta med att lägga in några bilder från när jag dansade, enjoy!

.. och kommentera gärna!

   

fler bilder på http://wistrand.bilddagboken.se/
gästlösen: open

Även fast det inte är ett moln på himlen så är det mörkt ute, jag hatar tiden när solen springer iväg innan klockan fyra. Det känns så meningslöst, så deprimerande att vara instängd i en mörk stad när det är dag. Jag vill ha sol, sommar och sol. Värme skulle inte heller sitta helt fel. Men vad gör man? Man längtar.

bilder från topshop.com

Själv sitter man med strumpbyxor, knästrumpor och en oversize kofta när det plingar på dörren. Klockan är lite över tre och jag hade inte förväntat mig att möta något bekant ansikte. Men där stod hon, Sofia. Det var tre veckor sedan jag träffade henne, tack för att du kom. Det hjälpte, till fem miljoner kan jag säga.

Just nu sprudlar toner från U2 ur högtalarna. Sunday bloody sunday får det nästan att låta som "små negrar i sanden" i mina öron, men jag ignorerar det komiska i min hjärna som jag fått alltför lite av idag och lyssnar på den underbara låten. U2 är makalös.

 
Bilder från thecobrasnake.com

Dagens låt: The Smashing Pumpkins - To Sheila
(lyssna på den några inlägg längre ner)
Dagens individ: River Phoenix, makes everybody smile.
Dagens önsketanke: Ta mig till USA och en Smashing konsert!
Dagens bästa inköp: Jadu, är man sjuk så är man inlåst
 tan möjlighet till att slösa pengar. :C
Dagens outfit: Svarta ribbade strumpbyxor, hängselkjol, Smashing Pumpkins tröja och vit stickad kofta.

Nu har det gått sju timmar sedan jag satte mig på den här ytterst obehagliga kontorsstolen vars bruna färg sakta börja flagna av. Den är gammal, det vet jag. Men har man inte pengar eller ork, så är det som det är. Jag har fått jätte ont i öronen, där mina örhängen nyss satt fast i två ändar. Inflammerat kanske? Jag har ingen aning, allt jag vet är att det gör ont så fort jag rör det lite grann. Lär vill bli öronhängslös nån vecka framöver då kanske, jag som nyss hittade ett par av mina borttappade! Osis.

Den här dagen har haft så många positiva vibbar att jag blir galen, idag är en bra dag för idag mår jag bra. Dagen började med att pappa tvingade mig till min mattelektion på morgonen, den segaste ever eftersom jag jobbat så mycket på gotlandsfärjan under lovet att jag ligger före. Men jag, Bella och Lucas underhöll oss med att leka med våra nya miniräknare (öh, haha) och ta fula kort. När det hade gått ungefär 1½ timme slutade jag, såna skoldagar borde det finnas mer av. Sedan hämtade pappa mig = slapp cykla. Plus, plus, plus all over. Efter det har jag bara spenderat min lediga onsdag med att läsa tidningar, lyssnat på Smashing Pumpkins och haft en spastund för mig själv. Jag riktigt njuter, ibland är det skönt att vara förskyld. Ibland är det skönt att få vara hemma och vara för sig själv.

Förresten har jag fixat en ny layout till sidan, vad tycks? (ON THE TOP!)

När lampan i hallen blinkar i repeat och huvudet känns som en tidspressad bomb, då ger jag upp. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, men jag kommer ändå aldrig att bli klar med det här kollaget idag. Det är nog bättre om jag går och vilar, sömn är alltid ett plus i kanten.



Dagens låt: The Beatles - You've got to hide your love away

Snöflingorna dinglar likt damtussar nerför himlen och jag känner redan lite julkänsla sprida sig i kroppen. Det är som en lugn värme, som jag behöver mer än någonting just nu. Jag vet inte vad jag ska göra med någonting. Vaknade upp med världens huvudvärk, ville bara sätta mig upp och dunka huvudet i väggen. Känna smärtan öka och sedan dunka en gång till bara för att jag är värd det. Jag är så jävla omöjlig när det gäller sånt här. Jag är så jävla långt borta från verkligheten. Struntar i allt annat och låter allt glida ut i sanden. Tar inte tag i någonting. Jag vet fan inte längre om jag är värd att ha kommit in på Europa. Jag kämpar, som fan, det gör jag. Men det ger inga resultat? Jag vet fan inte längre om jag är värd att över huvud taget ha eran uppmärksamhet. Jag vet inte om ni känner mig för den jag är.