KNOSSE

Ibland kan jag inte rå för det. Jag tittar på alla bilderna fast jag vet att jag kommer bli deprimerad av det. Varför kan jag inte bara låta bli? Att bara bestämma sig för att låta händerna vila på något annat än just musknappen just då. Den här rutinen förstör allt, den förstör inte bara för mig utan för minst 10 stycken andra på samma gång. Det blir alltid såhär och jag vill inte sätta stopp på det. Varför? Jo, därför att jag mår bra av det delvis. Tro mig, jag har tänkt genom det här så många gånger att jag knappt minns det själv. Men det är underbart, de stunderna när man känner att man duger, att man är älskad. Jag orkar inte vara mig själv längre, jag är så jävla larvig. Alltid! Jag orkar inte vara jag, speciellt inte nu. Speciellt inte någonsin.