Dancing with tears in my eyes

Snöflingorna dinglar likt damtussar nerför himlen och jag känner redan lite julkänsla sprida sig i kroppen. Det är som en lugn värme, som jag behöver mer än någonting just nu. Jag vet inte vad jag ska göra med någonting. Vaknade upp med världens huvudvärk, ville bara sätta mig upp och dunka huvudet i väggen. Känna smärtan öka och sedan dunka en gång till bara för att jag är värd det. Jag är så jävla omöjlig när det gäller sånt här. Jag är så jävla långt borta från verkligheten. Struntar i allt annat och låter allt glida ut i sanden. Tar inte tag i någonting. Jag vet fan inte längre om jag är värd att ha kommit in på Europa. Jag kämpar, som fan, det gör jag. Men det ger inga resultat? Jag vet fan inte längre om jag är värd att över huvud taget ha eran uppmärksamhet. Jag vet inte om ni känner mig för den jag är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0