Sometimes you can't make it on your own

Själv sitter man med strumpbyxor, knästrumpor och en oversize kofta när det plingar på dörren. Klockan är lite över tre och jag hade inte förväntat mig att möta något bekant ansikte. Men där stod hon, Sofia. Det var tre veckor sedan jag träffade henne, tack för att du kom. Det hjälpte, till fem miljoner kan jag säga.

Just nu sprudlar toner från U2 ur högtalarna. Sunday bloody sunday får det nästan att låta som "små negrar i sanden" i mina öron, men jag ignorerar det komiska i min hjärna som jag fått alltför lite av idag och lyssnar på den underbara låten. U2 är makalös.

 
Bilder från thecobrasnake.com


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0