That's the way my love is
.. hard to catch.
I måndags blev jag brownie. Jag har nästan vant mig nu, jag är helt förälskad i det. Det känns så jävla bra med en förändring, det är verkligen det jag behöver. Jag hatar att jag alltid börjar gräva ner mig när jag ensam. Att jag inte ens vågar ta upp det med någon. Kanske för att alla redan har hört mig klaga så många gånger förut, kanske för att jag inte vill vara den personen som lever kvar i historian. I alla minnerna. Jag vill släppa taget, tro mig. Jag vill verkligen! Jag orkar inte älta sommaren 2006 längre, men jag saknar den bästa tiden i mitt liv så mycket att det trycker till i halsen och jag får svårt att andas. Varenda gång.
Jag hade velat träffa dig idag och prata ut. Vi behöver det båda två, vi gör det alldeles för sällan. Jag vet inte varför. Jag vet ingenting, bara att vi behöver prata och komma fram till hur vi ska göra. Allt är som ett stort frågetecken för mig. Jag vet ingenting längre.
Migrän är det värsta jag vet. Att spy så fort man rör på sig och att inte se någonting för att ett tjockt, suddigt och samtidigt prickigt lager lägger sig över ögonen är inte det roligaste man kan tänka sig direkt. Dessutom gick hela min dag åt helvete, all planering åt skogen.
Det hade varit skönt att veta nu.
I måndags blev jag brownie. Jag har nästan vant mig nu, jag är helt förälskad i det. Det känns så jävla bra med en förändring, det är verkligen det jag behöver. Jag hatar att jag alltid börjar gräva ner mig när jag ensam. Att jag inte ens vågar ta upp det med någon. Kanske för att alla redan har hört mig klaga så många gånger förut, kanske för att jag inte vill vara den personen som lever kvar i historian. I alla minnerna. Jag vill släppa taget, tro mig. Jag vill verkligen! Jag orkar inte älta sommaren 2006 längre, men jag saknar den bästa tiden i mitt liv så mycket att det trycker till i halsen och jag får svårt att andas. Varenda gång.Jag hade velat träffa dig idag och prata ut. Vi behöver det båda två, vi gör det alldeles för sällan. Jag vet inte varför. Jag vet ingenting, bara att vi behöver prata och komma fram till hur vi ska göra. Allt är som ett stort frågetecken för mig. Jag vet ingenting längre.
Migrän är det värsta jag vet. Att spy så fort man rör på sig och att inte se någonting för att ett tjockt, suddigt och samtidigt prickigt lager lägger sig över ögonen är inte det roligaste man kan tänka sig direkt. Dessutom gick hela min dag åt helvete, all planering åt skogen.
Det hade varit skönt att veta nu.
Kommentarer
Trackback
