I'm just a skeleton
01. You are the greatest gift I'll ever loose.
När jag snubblar i trappan och slår stortån hårt i ett av trappstegen börjar det blöda, men det gör ingenting för jag är säkert värd det ändå. Jag kan lika gärna sparka i foten igen för att känna smärtan växa, bara för att få något annat att tänka på. Tårarna verkar inte vilja sluta rinna. Jag har gråtit i nästan 17 timmar sträck och jag har kramp i hela magen. Med en sömnlös natt bakom mig sitter jag nu på min bruna kontorsstol och förstår ingenting. Det gör för ont för att vara sant. Jag har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv, ändå visste jag att det här skulle hända till slut. Jag är så kär i dig att jag bara vill spy. Jag har inte ätit någonting på tre dagar och ändå känner jag ingen hunger. Den här känslan är så obehaglig. En del av mig känner panik, sorg, rädsla och hat. Men speciellt saknad. Att aldrig mer få kyssa dig, aldrig mer få känna dina varma armar runt omkring mig och få känna din doft igen. Det är det som skär mest i mig, det är det som klöser mest bakom ögonlocken. Så fort jag blundar ser jag dig. Och det gör så ont. Det gör så jävla ont, jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag har aldrig älskat någon på det här sättet förut och jag kan inte hjälpa att tårarna rinner. Men den värsta känslan är att jag aldrig mer kommer få se på dig och känna att Du är Min. Jag kommer alltid att älska dig.
02. Pretending it's ok.
Jag kommer antagligen lägga ner bloggen för tillfället. Kanske för alltid, vem vet? Allt jag vet är att jag inte orkar längre, det bästa jag hade försvann på ett ögonblick och jag har nog.. aldrig kännt mig såhär tom förut. Jag kan inte andas längre. Jag bara sitter här och stirrar. Låter ögonen vandra till ett objekt för att iakta det i några minuter, utan att röra en enda min. Jag vill bara försvinna för alltid. Det gör så jävla ont. Jag känner inte igen mig själv längre. Men vi hörs kanske i framtiden kära bloggare, Hej då så länge.
Jag borde verkligen inte skriva det här men jag kan inte låta bli. Jag vet inte var annars jag skulle få ur mig allting. Helvetes jävla skit. Fan, fan, FAN!!!!!!!!! Varför just JAG?!
och Sunday med Bloc Party fladdrar förbi i bakgrunden som ljuva fågelröster och jag vill bara dö. Our love is louder than words. Det har den alltid varit för mig. Du var den bästa.
åh, jag känner detsamma som på punkt ett. jag vet att jag aldrig kommer få den där killen, så jag gråter & nästan spyr för att jag vill ha honom. men jag kommer alltid gilla honom, alltid.
SVAR: skönt att någon känner på samma sätt då det gör det enklare att förstå... :)
SVAR: ja, fast vi har ju försökt om man säger så, men han är liksom upptagen. inte så lyckat. kanske en av de större anledningarna att jag är ledsen.
nu fick jag ångest för att jag skrev det sista hehe. antingen berättar jag för mycket eller för lite. nu blev det det första. aja, hoppas det blir bättre för dig! ;)
SVAR: haha vad bra då. jo det är det ju, men att skriva för mycket blir bara jobbigt ibland. det hoppas jag också! verkligen. ;)
sötasöta du. varför ska det kännas så mycket. gå in så djupt. göra så ont. jag hoppashoppashoppas att det onda ska försvinna snart för dig. sov gott baby, försök att inte tänka på det. just nu iaf.
